Gammal kärlek...

Nu tänker jag inte bakåt även om jag använder ordet gammal. Nej, jag blickar framåt. Så långt framåt så huvudet endast består av vackra gråa eller vita hårstrån, ansiktet svämmar över av tjusiga rynkor och den smickrande kroppen böjer sig för det långa livet man fått leva.

Medan jag väntade på min skjuts igår kväll stod jag och betraktade omgivningen. De många husen, de inbjudande fönstren och de människor som passerade där jag lutade mig mot den kalla väggen. Det vackraste jag såg under den stunden var när ett par gick förbi mig. De hade fått uppleva många år och man kunde nästan ta på den tillgivenhet och värme de utstrålade, när de traskade långsamt förbi, hand i hand.

Tänk hur underbart det vore om man fick åldras med sin älskade. Få iaktta hur rynkorna och det gråa håret sakta slår rot. Bevittna hur den fasta och stiliga kroppen sakta får ge efter för de många årens slit. Få kämpa tillsammans mot alla de krämpor som hotar att erövra den slitna kroppen. Men framförallt att få gå tillsammans hand i hand och njuta av de dagar man har kvar att älska varandra.

Det är något jag önskar och hoppas på. Att få dela ett långt liv med min livskamrat, med kärleken i behåll tills döden skiljer oss åt. Att få gå hand i hand genom livet med den jag älskar.

Gammal kärlek...