Harmonisk...

Det är precis vad jag känner mej.
Jag är så otroligt tacksam över
att jag får vara såhär lycklig.

Lycklig över...
..att våren kommit.
...att livet strålar.
...att ha så många fina vänner.
...att vårt hem utvecklas och blir mer färdigt hela tiden.
...att få spendera varje dag med min älskade man.
...vår lille krabat som sparkas och boxas i magen.
...att snart få träffa vår älskade bebis.

Humöret på topp här! Snart ska Herman få bli till kaka och mjödet ska få börja jäsa.
Härligt att få må bra!

Snart...

...blir det dags för ännu en kontroll att vi båda två mår bra. Få se hur många kontroller det blir ännu innan energiknippet tänkte komma ut...

Det är väl knappast konstigt att jag fått sådana bristningar med en som sparkar så mycket och hårt. Men, men...samtidigt vet jag ju att det inte är någon fara med lillpyret när det är så mycket aktivitet där inne.

Själv är jag också lite rastlös ibland. Det är väldigt beroende av vädret har jag märkt. När det är som idag; grått och blött, så blir man trött och har inte ork och lust att göra nåt alls. Medan soliga dagar så får man mer energi och uträttar mycket på en dag. Det är väl så för de flesta. Men jag skulle vilja få uträttat i alla fall något varje dag, annars känner jag mej lite missnöjd med mej själv. För då känns den dagen bortkastad...

Ja, men vad kan man egentligen. Det är bara att ta en dag i taget, och ta dagen som den kommer. Man kan ju inte vara en "superkvinna" jämt. Kroppen har ju nog en hel del att säga till om...

I alla fall känns det riktigt härligt just denna tid. För bortsett från dethär tråkiga vädret så känner man att våren kommit och jag blir på så strålande humör av det. När solen skiner, snön smälter, när man märker att blommorna har börjat leta sig fram ur jorden, fåglarna kvittrar och det känns varmare i luften. De faktorerna fungerar nästan som ett energipiller.
Hoppas på en riktig solig dag imorgon!

Kanske kommer det hem nå blommor från dagens handlande idag. För blommor har alltid en uppiggande effekt. Vilket tyvärr män har svårt att förstå. ;)

Tiden går....

Nu är det endast 3 ½ vecka kvar.

Helt otroligt! Man känner minsann på sig att det närmar sig...

Man blir fort trött och vilar sig ofta, att gå i affärer eller att stå stilla länge gör fruktansvärt ont i fötterna, sammandragningarna gör sig påminda alltmer, kroppen känns som ett enorm klump, man är också otroligt klumpig och stöter i precis allt och alla, att sova är ett kapitel som ibland känns omöjligt, obekvämt att ligga trots alla kuddar runtomkring sig, krabaten växer och blir starkare hela tiden, vilket sparkarna och slagen också bekräftar.

Men egentligen mår jag som bäst nu ändå. Illamåendet och spyandet känns mera avlägset, de sjuka revbenen är ett minne blott, jag är piggare och orkar mer än jag gjorde när jag arbetade. Så vi kan konstatera att mammaledigheten har gjort mej gott.
Härligt att få vara hemma och fixa och dona med olika projekt. Allt är nu färdigt förberett för vår lilla älskling.

Vi väntar med spänning och längtan på att få träffas öga mot öga med vårt lilla underverk. :)