Det inträffar ständigt saker som får en att fundera, grubbla
och begrunda över livet. Men det är att konstatera att
livet är en enda stor berg- och dalbana. Ibland måste man
hålla i sig för brinnkära livet, annars riskerar man att falla
överbord. Medan det andra gånger löper så smort att det
bara är att följa med strömmen.
Jag har glädjen att upplysa er om att jag har ett jobb.
Efter 20 år kan jag äntligen säga att jag är en arbetare,
inte längre en studerande.
Kanske man kan säga att jag håller på att bli vuxen!?
Det enda som ännu återstår i mitt studerande är det där
pappret som säger att jag har fått en magistersexamen.
Därefter kan jag meddela att mitt studerande är över.
Mina arbetsdagar består i stora drag av att bädda sängar,
städa rummen, få det att se snyggt ut, tvätta, stryka
och mangla. Detta är något som jag stortrivs med. Kanske
det inte låter väldigt spännande, men varje dag är sig olik
och det är ett härligt gäng jag jobbar med.
Hur skulle jag inte trivas!?
Det finns många glädjeämnen som man får glädjas åt.
Men samtidigt inträffar ändå saker som ger en huvudbry.
Men tack vare att det finns mycket att glädjas åt så är
riskerna inte lika stora att man ska falla. Falla huvudstupa
ner i den där gropen som är så kämpig att ta sig upp för.
Jag har kravlat mej upp och jag tänker inte gå nära den
där kanten fler gånger för att riskera att trilla dit igen.
Nu lever jag här uppe och trivs istället. Och jag vet att
det där hjärtat som bultar nära mitt gör allt för att det
ska fortsätta i den stilen.
Min räddande ängel.
