Det kan man kanske lägga märke till när man numera träffar på mej. Man kan säga att jag blivit ganska mycket större. En liten tjockis som många kallar mej. :) Och anledningen till det är att jag har en liten en som växer och sparkar i magen. Det är en alldeles fantastisk upplevelse. Tänk att det finns en liten människa där inne. Det är så otroligt att det nästan är svårt att förstå att det faktiskt händer.
Även om det är en fantastiskt upplevelse att få vara gravid, så är det ingen dans på rosor. Utan det kan faktiskt mellan varven kännas som en enda stor pina. Det är väl något som man som blivande mor egentligen inte skulle få säga om sitt växande barn. Men det är fakta.
Att ständigt må illa pga mat eller lukter gör att man inte kan vara sig själv och därför gör man inte sådant som man brukar vilja göra. Att dessutom vara tvungen att sitta bredvid wc-stolen flera gånger om dagen och spy upp allt det lilla man fått i sig är heller ingenting man vill göra. Att känna hur tänderna fräter sönder och känna sig mörbultad hela dagen gör ju självklart att man blir väldigt trött och man orkar inte med något extra. Det kan bli ens vardag som gravid i flera månader om man har riktigt tur. Vilken lyckost jag är!
Tack och lov så gav det med sig till sist. Men istället så fick jag en annan plåga som började göra mej sällskap. Och då var det gallan som tyckte att det var hennes tur att bråka. Så nu dras jag med mina gallanfall mellan varven ifall jag fuskat med något i matväg som jag borde ha avstått från. Det är inga trevliga anfall och man kryper ihop i fosterställning och ber att det ska snabbt gå över. Mitt andra anfall resulterade i att vi åkte in till akuten och tack vare det så har jag idag piller som ska dämpa anfallet. Men det tar ju alltid en stund innan det börjar hjälpa, så jag försöker att hålla bort sådan mat som jag vet kan orsaka gallanfallet. För att slippa onödigt lidande.
Innan jag blev gravid så hörde man ju om folk som mådde illa, folk som hade nå krämpor och så. Men oftast hörde man om alla som mådde så jättebra. Bästa tiden i ens liv. Det finns sådana och det är ju roligt för dem. Men det finns också de som kämpar igenom hela graviditeten och jag lyfter hatten för dem. För det finns de som har haft det mycket värre än mej själv.
Jag lyfter inte fram detta för att man ska tycka synd om mej. Jag lyfter fram mitt mående för att visa att alla graviditeter är olika. Jag har funnit stor tröst i att ha fått höra om andra som kämpar med sin graviditet. Bara det att veta att man inte är ensam om att plågas mellan varven. Så kanske kan mina erfarenheter ge tröst åt någon. Vem vet!? Men det är framförallt skönt för mej själv att få skriva av mej lite.
Jag mår mycket bättre nu och jag känner mej piggare, även om gallanfallen mellan varven håller mej sällskap. Jag orkar göra mera och planerar fullt för framtiden. Och det är faktiskt en alldeles underbar känsla att få känna lillpyrets sparkar och rörelser. För då blir jag verkligen påmind om att jag inte är ensam med att genomgå denna graviditet. Vi är ju faktiskt två. Eller egentligen tre, för jag skulle aldrig ha klarat detta utan min älskade make!
Hoppas ni får en härlig dag idag!
För nu skiner faktiskt solen och den lockar lätt fram ett leende! :)
