Natten till tisdagen den 10 maj började jag känna av sammandragningar. De kom inte så regelbundet till först, men kl. 00 började de komma med ca 5-10 minuters mellanrum. Jag ringde till BB och frågade vad vi skulle göra. De gav rådet att ta en varm dusch och se om sammandragningarna avtar, annars får vi komma in. Jag gjorde som de sa och kl. 04.00 åkte vi in, eftersom sammandragningar fortsatte att komma tätt.
De tog CTG-kurvan och lillen verkade bara ta det lugnt. Jag hade knappt öppnats något, men jag hade väldigt ont och fick därför en spruta, som tyvärr inte hjälpte något. Så istället fick jag epiduralbedövning. Den mest fruktansvärda upplevelse jag varit med om. Jag kämpade mot sammandragningarna och försökte slappna av, samtidigt som jag var helt borta. Det blev svart och jag hörde deras röster på avstånd. Usch, vad obehagligt det var. Tyvärr hjälpte inte den heller så mycket så jag fortsatte andas lustgas som besatt.
Jag hade fortfarande inte öppnats mer än 1 ½ cm och fick därför värkförstärkande dropp. Dessvärre gjorde det att jag fick sammandragningar i ett och hann knappt dra efter andan innan nästa sammandragning kom. Så de tog bort den ganska snabbt. När jag inte öppnats mer än 2 cm konstaterade de att lillen låg med ansiktet före och därför öppnades jag inte mer. En normal förlossning var alltså inte möjlig och de måste snitta mej. Plötsligt gick allt väldigt fort. Jag var vid medvetande vid kejsarsnittet och det kände väldigt konstigt när de plockade ut vår lilla gosse. Jag kände hur de bökade runt där i magen och plötsligt hörde jag det ljuva skriket. Tårarna flödade av både glädje och utmattning. Det var tråkigt att jag inte fick röra vid honom , utan de visade hastigt upp honom innan han fördes ner till pappa.
En drömmande Oskar som ler i sömnen. Fem dagar gammal.
Vårt mästerverk föddes kl. 15.16, vägde 3850g och mättes till 51,50cm lång. Det blev en lång och tung dag! Men resultatet blev fantastiskt! :)
Oskar två veckor och fyra dagar.
han e ju bara för charmig!! :)
SvaraRaderaSöt liten kille! :) Han liknar verkligen sin pappa! Så är det hos oss också. :)
SvaraRaderaFia: Ja, han lyckas alltid charma in sig hos alla som träffar honom. Det lilla charmtrollet! Bara bra för oss...för det bidrar ju till fler skötare. ;)
SvaraRaderaNina: De små lindar lätt sina föräldrar runt lillfingret. De behöver bara ligga och se söta ut. :) Ja, få se vad mer grabbarna tar efter sina fäder. ;)
grattis ännu en gång. helt fantastiskt.
SvaraRaderaTack ska du ha! :) Känns helt ofattbart mellan varven att man faktiskt har en så liten en. Men samtidigt alldeles underbart. :)
SvaraRaderaGrattis till den jättesöta sonen!! Härligt!
SvaraRaderaJobbigt med din förlossning, men underbart att ni ända få ha honom hos er nu; man glömmer det jobbiga ganska fort när man får se de små underverken växa och utvecklas! Ta vara på tiden, den går alldeles för fort...! :)
Härligt namn har han, Oskar hade vi som namnalternativ också, men det blev inte så denna gång :)
All lycka & välsignelse till er alla!
Kram!
Tack Heidi! :) Ja, det är faktiskt otroligt va fort man glömmer smärtan. För när man ser det lilla underverket så konstaterar man att det var värt varenda sekund man pinades. Jag tycker redan att han blivit så stor. Det är som du säger. Tiden går verkligen fort. :)
SvaraRaderaJaha, va trevligt. Vi hade bestämt oss ganska tidigt att det skulle bli Oskar. J:s farfar hette Oskar, så vi tyckte att det skulle va roligt att föra namnet vidare.
Tack ska du ha! Hoppas ni får njuta av varandra och sommaren. Ta hand om er!
Kram!